Jaipur mm

Annu ett sista stressigt inlagg... Befinner mig i Jaipur, skall ut i oknen pa safari efter annu ett nattag, pust nej kan inte skriva mer for en gubbe harjar med mig.

Jo ps akte elefant idag samt har atit en himmelsk maltid och jo saknar barnen!

grr mm...

Detta kommer vara en snabb och hafsig text eftersom jag sitter pa ett internetcafe i Jabalpur och har begransat med tid. Har kommer alltsa en snabb listapa det som hant sedan jag tagit ett tarfyllt farval av barnen och lamnat Sangam. Vi missade terrorattackerna i Mumbai med 3 timmar och ett nodrop, Kim var inte lika lyckligt lottad och var pa vag till tagstationen just nar skottlossningen var som varst paplatsen i fraga. Hon kom undan men satt fast i Mumbai ett dygn. Sedan alltsa lite random plock: moder Teresas hus, brinnande kroppar vi Ganges, tiger safari utan tiger men med en massa annat, braka med en idiot till hotellagare, Ganges morgon, middag och kvall, massa god mat, tva natttag, rattor, shopping av silke, lara sig spela sitra, krashat ett brollop, frysa pa natterna (trodde inte jag skulle frysa i Indien!) samt mycketmer. Just nu styr vi nosen med Jaipur med annu ett snuskigt nattag.

Maste erkannas att mina barn verkligen fattas mig! De sma liven har dessutom pa nat satt natt en telefon nagra ganger och ringt mig. "Madam come school" ar verkligen rorande och de finns standigt i mine tankar, det var ju faktiskt 3 manader! Nej maste rusa nu, sorry for alla stavfel mm. Glad forsta advent...

Sa var det slut...

Ja massor har hant sedan sist och jag har varit allt for lat for att orka skriva ner tankar eller handelser. Detta ar alltsa troligtvis mitt sista blog inlagg eftersom jag pa onsdag ger mig av for att upptacka mer av Indien. Vi skall resa till Kalkota, Varanasi, Jabalpur, Jaipur, Bikaner, Shimla och Delhi, allt detta innom loppet av 2,5 veckor. Den som har lust kan ju alltid kolla upp destinationerna pa en karta och skaka pa huvudet, jo visst har vi inte rikigt alla tomtar pa loftet, men roligt kommer det definitivt att bli! Mitt ressallskap kommer besta av Lauren, Matilda, Martha och Kim, det ar rediga och vettiga mannsikor och vi fungerar bra tillsammans.

Det som hant har i mitt liv den senaste tiden ar att mamma var har och halsade pa. Det var jatte roligt att traffa henne och fa visa henne det liv som jag lever har! Skont ocksa att fa tala om hemma pa mitt eget modersmal. Att ha henne har gav mig ocksa perspektiv pa hur jag forandrats under min Indienvistelse och hur olik denhar vardagen ar jamfort med den hemma i Finland. Efter att mamma farit har jag haft en vanlig vecka med barnen. Kanns allt mer och mer skrammande att lamna dem om bara tva dagar. Fast jag vill forneka det sa har jag en nara relation till de flesta av dem och de betyder mycket for mig! Skall nu se till att de sista tva dagarna tillsammans med dem skall bli minnesvarda!

Ses snart i Finland!

Ett besok till Goa och ett besok till en liten by

Ja sa ar jag hemma igen efter random eskapader. Skall nu vara lite gladare i mina inlagg eftersom Janni tror att jag deppar, kan da meddela att sa absolut inte ar fallet och att jag mar fint, ar glad, ater tillrackligt samt ar solbrand.

Kom hem fran Goa pa mandag morgon bara for att fara till jobbet en halv timme senare. Kan konstateras att Goa inte ar mitt paradis pa jorden, men absolut en upplevelse. Allt for mycket stora, feta, rosa turister samt sand. Vi stekte oss pa stranden i en och en halv dag, absolut maxiumum for min del! Sedan var det liksom inte sa mycket mer man kunde gora pa orten, jo vi rakade se en Bollywood film bli inspelad, eller mer specifikt, en sekunds scen i en vit jeep som filmades ca. 20 ganger. Var allt for spurguga for att ens bli tillfragade att fungera som statister, men va kan man?

Nu ar jag just hemkommen fran ett fantastiskt besok i nagra byar 3 timmar utanfor Pune ute i djungeln. Vi akte dit med en doktor i antropologi, en man med massa kunskap som bott med stammen i 3 ar samt blivit godkand som shaman ibland dem. Stammarna lever av jordbruk samt getter och hons, de lever ett stilla liv i stort sett oforandrat genom arhundraden. Deras olika tekniker att flata korgar och bota sjuka var verkligen roligt att se. Jo klart att vi var typiska turister, men ibland sa maste man bara acceptera aven den rollen. Den andra byn vi besokte var betydligt mer deprimerande, den fick mig plotsligt att inse varfor sana massor av manniskor flyttar in till den tranga, smutsiga staden for att totalt utnyttjas av stora foretag, de har helt enkelt inget val. De manniskor som jag traffade har bara en tanke nar de vaknar pa morgonen: "hur skall jag skaffa mat idag?" och da spelar inte sa mycket annat nagon roll. Nej skall inte deppa ner mig i detta, men det var verkligen en upplevelse att se byarna, djuren, manniskorna samt naturen som de lever sa tatt tillsammans med och det gav mig annu ett perspektiv pa detta massiva och komplicerade land.

Annars sa kommer mamma hit i morgon och det skall bli roligt att traffa henne igen! Jag har en hel bunt med nya barn igen och i morgon blir det mer klottig papir mache... Skall nu sova en ordentlig natt, vilket jag anser att jag fortjanar!

PS Det ar roligt att se hur Indien paverkar mina ideal och tankar. Min syn pa tid har forandrats helt, likasa mina koncept om skonhet. Lever standigt i en polykronisk varld dar alla ar sena och vana att inte skynda (kommer vara jobbig nar jag kommer hem:) samt genomlider en strang chips och Limca diet eftersom jag insett att kurviga kvinnor ar mycket vackrare an benrangel. Tror dock att bagge dessa sunda tankar kommer att fortvina nar jag kommer tillbaka till det snurriga Europa?

Gyllene tempel och nattag

Sa skriver jag nu da igen, jo Alina skall forsoka skriva mer, men de e inte rikit nan point om jag inte har hot stuff att servera. Men jo som laget ar just nu sa har jag nog saker att pasta...

Kom alltsa hem fran var Diwali resa for nagra dagar sedan och det var verkligen en minnesvard utflykt. Hojdpunkten pa keikkan var vart stop i Amritsar med det Gyllenetemplet, centrum for Sikhismen. Dar var vi da fyra stycken vita tjejer med punjaabisuits och hanforda ansiktsuttryck mitt bland tusentals Sikher. Synen var overvaldigande! Vi besokte templet i gryning, mitt pa dagen samt pa kvallen da allt var upplyst och raketer ven i luften. Jag satt och diskuterade med en gammal men i turban och langt skagg en lang stund och fick en grundlig lektion i Sikhism, han fragade mig om jag har en gud, just i den stunden med alla manniskor och templet runtom mig kandes det verkligen fel att svara nej, visste inte att en plats kunde ha sa stor inverkan pa mig. Okej nu later det helt somom jag en flummig typ som soker tro i Indien, sa ar nu inte fallet, men de va en kiva upplevelse i alla fall. Den lite mindre travliga upplevelsen i det Gyllenetemplet var det faktum att vi blev sexuellt trakasserade i all trangsel och maste erkanna att man kanner sig ganska sa smutsig nar manniskor griper efter en fran alla hall och rop och slag inte hjalper... Vi besokte aven gransen mellan Indien och Pakistan. Det var en intressat syn nar de bada sidorna sjong, dansade och ropade samt nar soldaterna struttade och hoppade omkring.

Efter Amritsar var det nattag med en hog amerikan och rattor till Delhi och direkt vidare till Agra med Taj Mahal. Maste erkanna att underverket inte var mycket att hanga i granen. Visst var det vackert, men det var bara ett tomt skal, inget liv, inga andra manniskor an turister och det i valdiga massor. Agra i sig var en ganska sa mysig liten stad med sma grander och travliga rickshawchaufforer. Var resa avslutades med shopping i Delhi och sent flyg hem till Pune.

Sedan dess har vi haft en vild helg, jobbat, lart oss Warli art, bokat en resa till Goa nasta helg samt haft barnen fran Doorsteps school till Sangam. Det var verkligen nagot som varmde att se alla barnen nar de harjade runt pa grasmattan, simmade i polen samt gick barsark med en massa malfarg. Ocksa mina barn skall fa komma till Sangam om 1,5 vecka. Vet inte om de e sa bra att de far se hur de ocksa skulle kunna ha det, men kor mer pa att de skall ha en underbart rolig dag tillsammans med oss.

Har nu sakert glomt mycket av det liv som levt sedan sist, men har e nu en del... Ursaktar all min sarkrivning samt den hafsiga texten men kan inte konsentrera mig tillrackligt just nu.

Jo PS min cvp kompis har skaffat sig en lokal pojkvan och hon ar for tillfallet mal for var mobbning, men han e halt travlig och blev idag officiellt introduserad for honsgarden over lunch, sa det accepteras.

Diwali

Sitter pa Sangam, allt ar tyst, lugnet fore stormen. Snart borjar det stora Diwali firandet, alla har ledigt nastan en hel vecka och raketer smaller i varje horn, ljusfestivalen ar en stor hogtid som firas med familjen.

Det ar en stund sedan jag senast skrivit, vilket mest kan skyllas pa lathet. Denna vecka har jag kommit igenom ABC med barnen, varit till jobbet i sari samt festat en del med foretagsgubbar. Bilder pa mina barn kommer att visas pa en internationell konferans i Thailand i helgen for att oka ett visst foretags charity, de har insett vikten av image, att vara ett mjukt multinationellt foretag ar betydligt lonsammare i dessa tuffa tider an att vara ett hjartlost multinationellt foretag. Dar passar alltsa mina barn fint in i bilden och vem ar inte gladare an de eftersom de far mat och datorer, en ganska sa fin win-win situation skulle ja saga. Da skall jag inte ge mig in i debatten om multinationella foretag over huvud taget, det lamnas till ett annat inlagg.

Under Diwali firandet skall jag, Martha, Matilda och Lauren ge oss av till Delhi, Amritsar och Agra. Det skall verkligen bli skont att se andra delar av Indien. Vi flyger ivag i morgon och sedan blir det 12 timmar tag till Amritsar for att kika pa det gyllena templet och annat av intresse, i Agra blir det typiskt turistande och Taj Mahal. Planerna ar annu lite luddiga, men vi kommer nog pa vad vi skall gora pa vagen. Biljetter har vi i alla fall, sa vi lar komma hem till Pune.

Happy Diwali och jag skriver igen nar jag kommit hem fran eskapaderna...

Sant som bara hander i filmer?

Har for tillfallet en ledig dag mitt i veckan med Hindi samt random session om "gods and godesses". Har just oversatt ett dokument fran finska till svenska eftersom sadant arbete nufortiden outsourcas till Indien... Ganska sa skumt efter 6 veckor helt utan de bagge spraken.

Igar hande nagot sam jag faktiskt inte vagar tro att ar sant. Det ar en lang historia aven om tidsperioden som den utspelar sig pa ar kort, sa surprise sa drar jag den korta versionen. Traffade en typ pa krogen pa lordag, braka med honom hela kvallen om att Indier ar arroganta och att foretag aldrig pysslar med osjalvisk valgorenhet (ja nagot har jag val arvt av min farmor). Tydligen fick hans ego en ganska sa stor stot for igar dok han upp pa mitt jobb, jo mitt pa byggarbetsplatsen i kostym och berattade att han ar educations manager pa ett stort amerikanskt softwarebolag, hur kunde jag ha vetat det nar jag borjade provosera honom? Men hans plan ar att efter ha sett stallet fixa undervisning i datakunskap till de 70 lararna pa Mobile Crash i Pune samt datorer till de 16 stationerna. Jo det later ganska otroligt, jag hoppas bara att det blir av och kommer anvanda klor och nabb for att fora saken frammat! Dessutom sa bjuder han alla mina barn pa lunch pa fredag sa det redan ar ju nagot...

Ja det ar mitt liv just nu, skall nu fokusera pa att fixa alla de foton av barnen som jag tog pa mandag. Jag leker skolfotograf eftersom jag tyckte att atminstone ett foto fran sin barndom borde de val fa och tankte att om jag samtidigt skriver deras namn pa baksidan sa kanske de kommer ihag den engelska stavningen ocksa efter jag farit harifran.

PS mina biologiska observationer ar denna vecka tre ornar som bor pa bakgarden och en kottatande planta pa bygget.

Barn av sin stad...

Stod i dag pa jobbet och tittade fashinerat pa en kvinna som balanserade nio stora tegelstenar pa sitt huvud och slogs plotsligt av tanken pa hur romanen "Barn av sin stad" av P.A Fogelstrom precis beskriver det liv som byggarbetarna lever har i Pune. Boken handlar om Stockholm och arbetarklassen i slutet av 1800-talet men kan direkt appliceras pa arbetarklassen i Pune 2008. Genom boken kan jag nu forsta och se den oro som standigt stryker over kvinnornas ansikten pa bygget, oron om och karleken till barnen. Just den boken kan ocksa fa mig att forsta att jag gor nagot viktigt bara genom att ta upp ett barn i min famn och vara med om att ge dem en trygg plats att tillbringa dagen pa. Konstigt att hitta nyckeln till det liv jag laver nu i en gammal bok fran en annan verklighet.

Ja nog med mitt svammel, men det ar faktiskt en slaende likhet! I helgen var jag, Matilda och Martha till Mumbai, en spannade och minst sagt gigantisk stad. Vi gjorde turistiga saker som finns nedplitade i den tjocka bibeln, Lonely Planet, samt satte egen krydda pa vissa saker genom att i misstag lasa in oss i hotellrummet samt planka in i nagra grottor, bara for att senare bli forhorda av de lokala vakterna. Var anda skont att komma hem till Pune och den jamforelsevis rena luften.

Har idag varit pa ett mote med Wake up Pune, en organisation som jobbar med att informerna och sprida medvetenhet om HIV/AIDS i allt vad det betyder. Jag kommer att slava for dem alltid nu som da, samt vandra runt med en HIV+ troja for att krossa stereotypier samt kolla reaktioner. Manniskorna i orgnanisationen verkar travliga och kan inte lata bli att se likheterna mellan bossen pa Wake up Pune och min foredetta ekonomilarare.

Spyttor och AIDS

Jag jobbar mest hela tiden, vilket ar intressant men aningen klottigt. Jag blev nedspydd idag samt njuter allmant av att fa ga barfota. Har nu kommit anda fram till bokstaven N (hade idag en stor kamp for att fa barnen att saga nn och int njen) och har gjort vissa framsteg nar det handlar om att ryta och domdera.

Just nu ar vi pa vag ut pa krogen for att lara kanna lite lokala overklassindier, lagom spannande i sig. I helgen ar vi pa vag till Mumbai och ser verklien fram emot att fa insupa den gigantiska staden! Har borjat angagera mig i Wake up Pune, en organisation som arbetar med att sprida information om HIV|AIDS och deras kampanjer verkar verkligen inspirerande. Jag antar att jag aldrig kommer bort fran organisationerna, ar helt klart en addict pa foreningar och sant.

"One man dead"

Mitt liv rullar pa har i Indien, jag jobbar eller forbereder undervisning for det mesta och forsoker upptacka sa mycket som jag hinner dar emellan. Jag trodde aldrig att jag skulle sta ut med att klippa, klistra, mala och pyssla stup i kvarten, men jo det ar precis vad jag gor for tillfallet och det ar helt ok.

Pa jobbet gar allt fint, ungarna blev MMR och hapatit B vaccinerade idag sa det var en hel del gnall och skrik. Manga av barnen borjar bli riktigt fasta vid mig och maste erkanna att det nog ar omsesidigt. Har aningen svart med diciplinen, eftersom jag inte kan spraket och vagrar sla barnen som de andra lararna. Skall forsoka fa dem att forsta att man inte maste sla en manniska for att den skall flytta pa sig, men det ar arligt talat ett naivt och fafangt forsok eftersom det helt enkelt hor till deras uppvaxt att bli till daskade stup i kvarten. Kom annars pa mig sjalv med att laxa upp olydiga barn och brakstakar pa svenska, samma spark som jag anvander for att trosta. Dessutom har jag efter vissa experiment kommit fram till att "skymmning rar" ar den absolut basta vaggvisan...

Fick idag bevis pa att bygget faktiskt inte ar en sa fin lekplats for barn. En man dog i en olycka pa platsen idag. Jag var pa vag hemmat nar manniskor borjade skrika at mig att ga bort, det var tydligt att mannens olycka var totalt opassande for den konstiga blonda kvinnan, vilket jag faktiskt ar tacksam for att de ansag. Men det som anda slog mig var hur oberorda alla var, sakert kande de flesta honom, kanske var han fadern till nagra av barnen? Tydligen hander sadana har olyckor ganska sa ofta pa byggene, funderar bara idealistiskt om inte de stora multinationella foretagen skulle kunna se till att sakerhetsutrustning atminstone ar tillganglig nar deras nya komplex byggs?

Lagade igar mat hemma hos min yoga larare, det var en del av var "upptack Indien" pa onsdags eftermiddagarna. Visade sig mot alla odds att hennes tvilling syster var i Finland pa Miilu 85 och kande Vasa bor... Forsoker annars med all kraft byta ut onsdags eftermiddagarnas innehall fran indisk brodyr och dans till besok i skolor, hos politiker och pa en bordell.

Att le och vara representativ

Nu har plotsligt det ode scoutcentret oversvammats av viktiga manniskor fran WAGGGS (World Assciation of Girl Guides and Girl Scouts). En ny boss for hela centret skall anstallas och typer fran valrdsstyrelsen och varldsbyran ar har for att intervjua och fatta beslut. Da ar det bara for mig att dra pa leendet och artigt konversera, kanns anda roligt att fa veta vad som ar pa g i WAGGGS och vad dessa manniskor egentligen jobbar med. Det som jag anda har svart med att identifiera mig med den kvinnliga gemensapen och se pa mig sjalv som en WAGGGSare och "girl scout". Trodde inte att det skulle vara sa svart, scouter som scouter menar jag.

Konsten att fa skrikande barn att somna...

Just nu ar det helg och vi ar sa smaningom pa vag till stan for massa billig shopping, efter var yoga lektion. Just nu ser det ut somom monsunen haller pa att latta och jag hoppas regnet haller sig borta idag.

Jag jobbade igar och larde mig den gyllene konsten att fa sma skrikande barn att somna pa fem minuter. (hmm later nastan som titeln pa en bok) Det handlar helt enkelt om att 1. inte bry sig om att de skriker, 2. gunga dem sa hart av och an i en tyg vagga att dels forvaningen over den hoga farten forhindrar grat och gungningen dels frambringar hypnoseffekt. Pa mindre an fem minuter ligger alltsa det lilla livet dar och sover sott, perfekt, dessutom kan man med denna metod natta upp till tre barn pa samma gang. Igar undervisade jag aven de aldre barnen i matematik, engelska samt en smula forvirrande geografi, borjar sa smaningom kanna dem och forsta viken niva de befinner sig pa, vilket absolut underlattar arbetet.

Allt ar lungt

Jag kom just hem fran jobbet, som denna dag inte var sa overdrivet givande. En dag i veckan skall jag av nagon underlig anledning befinna mig pa en annan arbetsplats an den vanliga. Kanske for att jag skall se mer? Inte vet jag... Men pa detta stalla behovde de mig helt klart inte, hade liksom ingenting att gora. Skall forsoka fixa sa att jag i fortsattningen far vara fyra dagar i veckan med "mina ungar" pa Njayti.

Igar hade vi var andra Hindi lektion och jo ord och meningar borjar formas, mest lar jag ju mig saklart pa jobbet. Fast jag maste anda erkanna att sparket ar ganska sa obegripligt, de talar ju sa snabbt och med sa manga olika dialekter.

Igar besokte vi ett "womans refugee" for kvinnor med svar bakgrund (hur skall jag rikit forklara?). Det var frukten av ett otroligt arbete gjort av syster Lucy pa den kanappa tiden av 12 ar. Hon har byggt upp atskilliga hem for kvinnor och barn, startat sjlavhjalps grupper i 200 byar och haller allmant pa med kampanjer for att andra synen pa kvinnan och aktenskapet.

I kvall ar det undervisnings forberedelser och chill som galler, kanner mig helt slut just nu.

Om nan har blod i mungipan, vad skall jag da gora?

Dagen efter forsta dagen med Mobile Crash, jag kanner mig smatt orolig for mig sjalv. Varfor sa kanslokall? Jag kom hem igar, at, tvattade mig och glomde totalt bort barnen som jag matat, lirkat med och undervisat. Nar jag lag i min skona sang insag jag att de nu ligger i skjul pa arbetsplatsen, smutsiga och vata, nasta gang manga av dem kommer fa ett ordenligt mal mat ar pa mandag nar "the carsh" ar oppet igen. Anda stack det inte till i mitt hjarta, det ar ju bara sa det ar... Jag antar att det a battre pa det sattet, men just nu lever jag ett totalt dubbelliv.

Men ok, hur var det dar forsta dagen pa jobbet? Det var intressant i hogsta grad och aningen omtumlande. Kande anda en lugn lycka innuti mig under hela dagen, att vandra over en lerig arbetsplats, veta namen pa nagra av de barn som kikar fram och i all min vasterlandskhet inte kanna mig som ett totalt ufo pa en random gata i Indien kanns underbart.

Under dagen gjorde jag allt fran att lara de aldra barnen engelska ord till att kanka omkring pa babyerna till att stapla klosstorn med tvaaringarna. Antar att det blir aningen mer strukturerat nar jag vant mig vid allt. Det dagliga schemat foljs anda ganska sa daligt och jag verkar fa de losa tyglar som jag alskar. Vem vet, kanske det snart finns en grupp barn i Indien som talar svenska eller snackar om DNA baser?

Aven om lyckan fanns inne i mig hela dagen kunde jag inte lata bli att kanna hopplosheten komma smygande. De flesta barnen grater nar de bli lamnade i var vard, de vill inte vara dar, anda kan jag inte ge dem den omhet som bubblar inne i mig, for gor jag det har jag plotsligt 15 ungar som skriker och vilja upp i famnen. Smabarnen har p.g.a. omstandigheterna inga blojor, nagot som resulterar i skrik, stank och ett konstant klibb pa kladerna. En av de aldra filckorna bryr sig inte om undervisningen, hon ar intelligt, men eftersom pojkarna far en san sarbehandling skoter hon hellre sin syster an lar sig lasa, det forvantas inte att hon skall lara sig nagonting. En liten pojke springer omkring med blod i mungiporna, jag antar att han hostar blod, vad ar det for sjukdom, kanske tuberkolos? Vad kan jag gora at det? Vad borde jag gora? Varfor kan jag inte mer? Varfor kan jag inte spraket? Den har hopplosheten rinner lyckligtvis sakta bort nar jag gar hemmat genom leran, men nar jag star dar mitt i barnaskaran kanns de aningen skumt. Mycket stod hittas saklart ocksa i de tre "lararna" pa platsen aven om kommunikationen flyter trogt. Just nu kopplar jag anda bort och tanker hellre pa de blyga leendena, gladjen nar barnen ceremoniellt tog avsked av Ganesh statyn, nyfikenheten, vetgirigeheten och kanslan nar ett blygt barn kommer fram for att visa en teckning...

Det har inlagget blev mest ett skrapande pa ytan av allt mojligt, men jag hoppas kunna ge mer detaljer och reflektioner senare.

Yoga och inte sa mycket mer...

En dag utan desto storre resultat, kanns otroligt rastlost att inte fa borja jobba annu, samtidigt lite skont att skyddas i en bubbla av Sangam, tjafs om world peace och "rikitga" toaletter. Deltog i dag pa morgonen i yoga, nagot jag hoppas gora varje morgon i fortsattning och hade min forsta lektion i Hindi. Intressant lektion, med mera information om Indiska seder och bruk, an egentligt sprak. Men nu kan vi ju i alla fall "mitt namn ar" och "hur mar du?", kanske man kommer nagonstans med barnen pa lordag? Nja knappast annu, men om nagra veckor kanske jag atminstone borjar forsta vad manniskor ropar efter oss pa gatorna. Skall borja forberada grundlaggande undervisningsmaterial for att lara barnen sifforna pa engelska. Uj, nu ar det ju jag som borde anvanda alla de dar alternativa undervisningsmetoderna som jag alltid tjafsar om. Better get going...

INDIEN!

Sa fick jag da den kallsup som jag lange forberatt mig for, en kallsup av Indien. Inte sa att jag inte vill dyka ner i det igen, tvartom, men sa att jag faktiskt inser vad det ar som jag har gett mig in pa.

Manga som jag mott har sager att i Indien ar aldrig nagot sa som man forvantat sig att det skulle vara. Jag kan bade halle med och frneka. Visst ar manga mycket fattiga, visst vandrar korna pa gatorna och visst ar trafiken ett kaos. Det som anda forvanar mig ar det lugn och den acceptans som finner pa manga stallen. Bara nagra exempel ar den familj som bor ute pa gatan nagra meter ifran var port och barnen pa den byggarbetsplatsen som jag jobbar med som ar undernarda och vissa sjuka. Familjen pa gatan finner sig i sitt ode, de lever dar andra bara passerar, barnen ler trots allt nar en stor, blond kvinna stiger in i betongskjulet.

Ja med andra ord ar jag imponerad av de indier som jag mott hittills, samtidigt kanns huvudet tungt av att ha sett dessa magra, leende barn som jag nu skall jobba med i 3 manader. Orgnaisationen heter alltsa Mobile Crash och uppratthaller barnvard pa nagra av Punes gignatisk byggarbetsplatser. Stora komplex byggs i flera ar av hundratals arbetare, bade kvinnor och man. De som ofta gor det tyngsta jobbet pa dessa byggnadsplatser ar familjer som flyttar fran bygge till bygge, runt om i provinsen. De bor i platskjul nara eller pa arbetsplatsen och medan foraldrarna arbetar (i skift dygnet runt) tar barnen hand om sig sjalva och varandra pa bygget, en ganska sa farlig lekplatser... Det ar har Mobile Crash kommer in i bilden, de tar hand om, undervisar, matar och halsogranskar barnen. Jag kommer vara stationerad pa tva byggen, ta hand om och undervisa nagra av dessa barn. Malet ar att barnen skall fa en basutbildning och kunna borja skolan i 9-ars aldern. De far naringsrik mat 3 ganger per dag och lakaren kollar upp dem 1 gang i veckan.

De barn som jag traffade idag var anda en sa annan sak an det som jag just rabblat upp, de var inte fakta, information och mal, de var manniskor. En femarig flicka som satt med sin febriga lillasyster i famnen, en pojke som stalt visade upp sina kritteckning av Ganesh, en tvaring som med sarskorpor i ansiktet satt och hostade oavbrutet och en bebis som under en liten paus i mammans arbete blev ammad.

Kanns aven nu distant, men till barnen som ler trots allt skall jag igen pa lordag och jag kan inte annat an att ivrigt se fram emot det. Jag vill fa lara kanna dessa barn och bli en del av deras vardag. Aven om jag just nu uppfyller en stereotyp bild av den unga flickan fran vast som aker till Indien for att hjalpa barn som inte varit lika privligierade som hon spelar det just nu ingen roll, for dit skall jag och dit vill jag.

V.V.I.P...

Idag ar en lugn dag har pa centret, vi skall liksom lara kanna omradet (somom vi inte kommit hit redan for 3 dagar sedan?) ocvh introduceras till vad vi egentligen skall gora har. Ja det var alltsa idag men det intressanta hande igar...

Det ar en stor festival pa g har i Pune, det ar Ganesha festival som pagar i 10 dagar med pompa, stat och mycket ljud. Mitt i Ganesha festival ager aven Pune festival rum och dit var alltsa vi (gasterna pa scout centret) inbjudna som speciella utlandska gaster. Det var en gigantisk tillstallning dar vi hade aran att taga in genom en port med bokstaverna V.V.I.P. Aldrig forr har jag fungerat som very very important person, men a andra sidan tror jag att pointen var att alla skulle kanna sig VALDIGT valkomna och viktiga. Just fore showen skulle borja maste ju saklart en hel bunt av oss pa toaletten, varpa var bestamda och matriarkaliska center manager, Aruna, tagar med oss alla pa slap over scenen och in backstage for att hitta en toalett. Och visst hittade vi en toalett, men framfor allt hittade vi en enligt Aruna mycket kand Bollywood skadesspelare som vi turistiga nog tog ett foto tillsammans med...

Ja hmm skall inte skriva mer nu for skall rusa till ett mote, men langtar bort fran centret for att se mer av Pune och Indien! Men jag antar att jag maste tygla mig och vara en snall flicka som lyssnar pa instruktionerna?

Sa ar jag antligen framme...

Ja nu ar jag framme vid Sangam, Pune, Indien. Vilken dag alltsa! Men just nu kanns allt skont nar jag tillsammans med andra volteers sitter i ett litet rum, hor faglar skrana utanfor, nattluften ar fuktig och antligen behagligt sval. Har sovit manga timmar i dag pa dagen, sa skont att sjunka ned pa en sang och veta att det inte finns nagonting som jag maste.

Min ankomst till Mumbai lopte val, forutom en forsta kontakt med den Indiska byrakratin, dumma lilla jag hade ju fyllt i min immigration form med rott black och inte med svart eller blatt (borde ju nog ha insett detta efter alla ar med IB, men men). Men jag blev inslappt efter att ha fyllt i en ny blankett, tur att ocksa jag fick en andra chans.

Nu blir det snart middag och sedan blir det nog raka vagen i sang for min del. Fick annars just reda pa att jag kommer att delta i ett franskt evenemang pa centret denna vecka, det blir sakert intressant med mina underbara kunskaper i franska...

PS hoppas de e ok att mina a,a och o fattas :)